Tryckkrafter

Alla trycksatta rörledningar utsätts för längsgående krafter som tenderar att dra isär rörledningens olika delar.

Betrakta fallet där tryck verkar på en blindände nedströms om en flexibel koppling. Den kraft (F) som krävs för att förhindra att röret går isär ges av: –

Det är viktigt att förstå storleken på de ändkrafter som kan uppstå till följd av inre tryck i en rörledning. Dessa längsgående krafter är särskilt viktiga i rörledningar med flexibla skarvar, såsom de som är sammanfogade med Viking Johnsons flexibla produkter (t.ex. Dedicated, QuickFit, MaxiFit och MegaFit). Rörledningskonstruktören måste noggrant beakta inte bara storleken på dessa krafter, utan även hur man motverkar dem för att förhindra att rörledningen går sönder.

Tryckkrafter uppstår vid alla riktningsändringar, t.ex. vid böjar, T-kopplingar etc., samt vid ändar, ventiler och reduceringskopplingar. Om dessa tryckkrafter inte begränsas lokalt vid den punkt där de uppstår kan rörkomponenterna förskjutas under belastningen, vilket kan leda till haveri.

Vid en böj verkar en kraft (R) som tenderar att trycka böjen utåt, och det måste finnas tillräcklig förankring för att motstå den resulterande kraften (R).

I ett nedgrävt system kan ett tryckblock användas för att motverka kraften (R).

Som ett alternativ till att använda ett tryckblock kan flexibla kopplingar ”A” ersättas med fasta rördelar ”B” som överför kraften ”F” från böjen till den raka rörsträckan. Så länge de raka rörsträckorna, eller kopplingarna m.m. i dessa sektioner, klarar av kraften ”F” kan tryckblocket utelämnas.

Även rör med liten diameter kan dras ur kopplingarna vid måttliga tryck om inte lämpliga yttre förankringar finns, särskilt om rörsystemet utsätts för temperatur- eller tryckvariationer, vibrationer eller yttre belastningar.

Vid yt- eller ovanjordiska rörledningar är det i allmänhet nödvändigt att fullt ut beakta de skjuvkrafter som uppstår till följd av inre tryck och att begränsa dessa med skjuvkraftsblock, förankringar eller förbindningsstänger.