Lutande rörledningar
När Viking Johnsons specialkopplingar ska installeras i rörledningar som är dragna i kraftiga lutningar är det viktigt att beakta upphävandet av den del av egenvikten som verkar parallellt med rörledningens axel, för att förhindra att röret glider nedför sluttningen.
Underjordiska rörledningar utsätts för betydande inverkan från återfyllningsbelastningen och därför krävs mindre extra axiell inverkan än för ovanjordiska rörledningar, men tyngdkraften måste ändå beaktas i en korrekt teknisk utvärdering av konstruktionen. På ovanjordiska rörledningar bör Viking Johnson-kopplingarna förses med positioneringspluggar för att säkerställa kopplingens placering i förhållande till rörändarna.
OBS: Låspluggar är inte avsedda att bära rörens egenvikt, axiella krafter eller andra krafter som verkar på rörledningen, utan endast att hålla fast själva kopplingen, dvs. rören måste vara fastsatta.
När längden L på det rör som ska stödjas av Viking Johnson-kopplingarna inte överstiger 10 meter är det normalt önskvärt att förankra den ena änden, A, av varje rör i förhållande till marken, så att den andra änden, B, kan stödjas av koppling C och röra sig axiellt vid temperaturvariationer enligt bilden. Begränsningarna beskrivs närmare i avsnittet om expansion och kontraktion.
Rörledningens förankring måste utformas så att den kan motstå alla axiella krafter som beror på egenvikt, vätskefriktion och tryck. Utformningen av rörstöden bestäms av rördiameter, tryck, väggtjocklek, rörledningens lutning mot horisontalen m.m. och ligger utanför ramen för denna vägledning. Vissa förhållanden vad gäller diameter, rörlängd och lutning kan kräva att stöd används på båda sidor om kopplingen. I detta fall bör det ena stödet vara fast, medan det andra är glidande för att möjliggöra termisk rörelse. Det är avgörande att rörens inriktning är korrekt för att förhindra överdriven skjuvspänning i kopplingen.
Typiska stödkonstruktioner för lutande rörledningar:
